Loooong time, no see

Hej på er. Vet inte vem jag skriver till egentligen, för efter ett och ett halvt års frånfälle från detta forum borde det vara logiskt att ingen hittar hit längre. Men hur som helst, det har inte hänt så mycket de senaste åren. Eller, vänta nu! Vi har ju fått tillökning i familjen förresten. För att göra en lång historia kort - han föddes den 10 nov förra året och är idag 8 månader. Förresten lätt datum att komma ihåg, 12-11-10, och klockan var 9.30. By the way - Valter är hans namn. Det var väl kortfattat.
Nu kan man undra varför vi inte uppdaterar bloggen oftare. För er som missat det - läs stycket ovan och när ni kommer till ordet Valter - precis - han är en anledning av dignitet, som gjort att vi är föräldrar, inte på heltid, utan på minustid. Dvs vår tid räcker inte till. För ordningens skull är det naturligtvis inte Valters fel utan anledningen är att vi har två styck mindre barn som kräver en hel del. Hade ångervecka funnits att tillgå skulle den oavkortat ha utnyttjats ;). Samtidigt konstaterar vi så gott som varje dag att vi har två underbara barn som skänker stor glädje i varda´n. Tur att min schizofreni inte blev botad innan jag blev förälder :).

Tänkte klämma in lite bilder - de flesta ganska färska med något undantag. Jag låter bilderna tala för sig själv. Videon längst ner, kan nämnas, visar Valters härliga matlust med tillhörande ljudeffekter....

Ja, då ses på denna blogg till vintern 2014/2015!

Glad på IKEA Erikslund

Glad på IKEA Erikslund

Vasalopp och brasa

Dags att fira nästa familjemedlem

Hela dagen har gått åt att känna känslan av att det är något jag glömt eller missat. Nu är det ju så att William fyller år för första gången i sitt korta men stadigt utvecklande liv. Det har jag inte glömt om det var det ni trodde. Det jag missat är just det jag håller på med nu, att upplysa om den stora dagen på bloggen! Och det skulle ju kännas fel om inlägget blev daterat till den 2:a mars och mig veterligen går det väl inte att bakdatera detta forum utan att vara en hacker på nästan kriminell nivå. Pust. Nu fick jag med det i alla fall, och på rätt sida  om datumstrecket, förutsatt att jag inte skriver en C-uppsats på 250 sidor. Vi har inte firat av William idag utan vi sparar det till helgen i stället, av praktiska skäl. William får då långväga besök av mormor, Dennis och moster Lisa som bär på en liten kusin i sin mage. Ska bli spännande att se hur den magen ser ut. Annars har vi varit på öppna förskolan i dag och gjort en gipsavgjutning av telningens lilla hand och fot (de är så små att de fick plats i en förpackning för köttfärs, jag gissar på ett-kilos förpackningen). Det får bli dagens avtryck att William blir ett år. Grattis grattis! Kramar Mamma, Pappa och Alexander (nu måste jag publicera innan klockan slår midnatt)

Som en rullgardin i munnen

Nu har jag fått ro att logga in igen. Att vara "ledig" som förälder betyder absolut INTE att jag kan göra allt JAG vill, utan jag måste varje gång fråga William om JAG får. Och grabben är ju bara snart ett år och är otroligt svår att kommunicera med på ett vuxet sätt. Så jag får snällt vänta och leva innanför hans snäva ramar. Nu börjar det hända lite grejjor i truten på den nästintill tandlöse men bitglada lilla pajsaren. Som en rullgardin kommer det att ramla ner minst tre tänder på samma gång, kanske t o m en fjärde. För att gå händelserna lite i förväg har jag i min tristess roat mig med att leka lite i Paint. Så för er som vill veta hur det kan se ut med en fullbestyckad William scrollar längst ner där jag publicerat mitt illdåd. Ni andra kan läsa vidare i er egen takt.
Jag har även roat mig med att exprimentera lite med mat till honom. Vi håller nämligen på att drunkna i små glasburkar som är märkta med Semper, HIPP, Nestlé osv. Dessutom ökar matkontot med ca 300 % (om man räknar kr/kg). Jag började lite lätt med spaghetti och köttfärssås. Den framkallade en tydlig kräkreflex hos gossebarnet. Mungiporna ner och max  +.
Sedan började jag hitta rätt med en riktigt exotisk middag gjord på broccoli, ärtor, pasta och ris. Den gick hem och ++ förtjänar den nog.
Gulasch stod på vår egen meny och jag gjorde en mildare variant till William. Serverades med cous-cous och den verkade han faktiskt tycka om tills den hade passerat hans kroppsliga system och fullkomligt exploderade i blöjan. Smak +++. Lättantändlig +++++
Efter det surnade jag till och googlade lite på barnmatsrecept och hittade en variant med fläskfile, potatis, palsternacka och morot som kokas i vatten och grädde (jag valde bort fläskfilen då den saknades i kylen). Efter en liten touch med mixern blev det en kanonkoncistens och palsternackan kittlade Williams smaklökar till förnöjelse. Till detta hade jag även kokat lite frikadeller så att maträtten blev komplett. +++++. Äntligen en femma och mitt liv som barnmatskock kommer med all säkerhet att leva vidare.

Vi har kommit lite längre med badrummet men då jag inte är en kvalificerad rörmokare håller jag fortfarande på att handla rörprylar då det verkar bli fel hela tiden men nu börjar jag få kläm på det. Kranarna är på plats och det blidde tyvärr inte "vattenfallskranar". Budgeten är verkligen stram men vi hittade ett par på IKEA som var trevliga. Kommer inte ihåg vad de hette men för den nyfikne, surfa in på IKEA dot com eller besök närmaste varuhus för korrekt info.

William krossar en smörgås!

William leker den gamla fängelseleken!

William tar toner med en grillspadesaxofon!

Här är den "hemliga" bilden 

Nu ska jag ut i solen på vår blivande frukostveranda och åtnjuta en kopp kaffe i den värmande solen.

Skidor - men inte mycket att åka på

Jag har tagit fram längdskidorna. I februari! Någon har lekt med almanackan. Vridit den ur läge ungefär som man ställer in en timer och den är förskjuten en halv dag. Då kan man tänka sig att lampan tänds när det är fullt dagsljus och släcks när solen precis har gått ner. Jag är ingen storförbrukare av längdåkningsmil men nog hade jag lagt ner en 7-8 mil under laggarna vid samma tidpunkt förra året.  Men jag var ute på golfbanan i helgen (utan klubbor) och kollade spåren (enligt hörsägen på byn). De brukar släpa till fina spår på ca halvmilen där och till min stora lycka verkar de ha fått till det i år, även om det är med våren runt knuten. Hem till carporten, fram med bockarna, flourvallan, sickeln och strykjärnet. So far, so good. Hittills i år, har jag mäktat med att lägga på glidvallan. Inte ens fästvallan har fastnat i spannet... Vi, i Surahammar alltså, har även ett belyst motionsspår men där har nog träden stått i vägen för den mesta av nederbörden så den duger mest till att ta sköna vinterpromenader på. Annars kan man ju nyttja den på kvällen tack vare belysningen och något sådant har vi INTE på golfbanan. Därför blir det till att nyttja den på helgerna då dagsljuset fungerar som lysrör.

Idas racers

Till Ida har vi bara hunnit fixa skidorna. Inga pjäxor, inga bindningar osv, men det är på gång. Dock är det väldigt fina skidor. Hittade ett par Atomic Racing Classic för 900 SEK. Det var ett udda par med ett ordpris på 3 700 SEK. Ett RIKTIGT kap som gjordes på Fliesbergs i Bro-Bålsta. Tackar och bockar, Mr Fliesberg!  De väger ingenting jämfört med mina gjutjärns- Fisher. Men som man brukar säga - de ger ju istället en bra workout när man får släpa på några extra kilon.







I övrigt börjar veckorna med William likna varann så om ni vill läsa om vår vardag rekommenderar jag varmt att börja läsa bloggen från januari fram till dags dato. Till och med förkylningen som jag skrev om i ett tidigare inlägg finns med i ovan nämnd vardag. Det är dock naturligtvis inte samma förkylning utan en ny.

Badrummet som påbörjat sin resa mot ett färdigställande börjar närma sig ett slut, bara kranarna kvar och lite VVS-jobb för att få allt att rinna och flyta så att säga. Kul att få ett nytt ställe att borsta tänderna på...

Att gilla dammsugaren har jag nämnt tidigare och jag har lyckats fånga William på bild med att öppet visa sin udda kärleksförklaring till denna hjälpreda i hemmet. Dessutom ville denna hjälpreda att han skulle föräras med en Ace Ventura-frisyr, ni vet, den galopperande detektiven. Döm själva om det finns likheter..

Frukost på sängen

Under lite stress under morgonen har jag ändå lyckats med att göra i ordning tre separata frukostar. En grötfrukost till William, thé och mackor till mig och en frukostbricka med oboy, mackor och kokt ägg till Alexander. Jag känner att jag fortfarande har grepp om vissa saker i vardagen. Alex brukar dock inte få sin frukost på sängen sju dagar i veckan utan anledningen är att William och jag fick väcka honom med fyra "hurra-rop" (Alex hade sovmorgon dagen till ära och Ida hade redan åkt till jobbet). Det är 16 år sedan han såg dagsljuset första gången och det är väl ingen speciell åldersgräns förutom det ni kan ser honom hålla i händerna. Skylten ÖVNINGSKÖR är efterlängtad vill jag lova. Jag ska inte varna alla, som brukligt är, att hålla sig inomhus från och med nu, men att titta över axeln en extra gång kan väl vara på sin plats. Passatens addaptiva strålkastare kan ju vara tvärställda vägen om ni blir upphunnen av oss ute på någon av vintervägarna. Grattis ännu en gång Alexander!
Annars har William hamnat i frisörstolen på nytt! Håret hans växer fortare än vad trimmern klarar. Denna gång blev det lite av en mohikan-frissa (det bor ju en liten indian i oss alla, eller hur). Resultatet kan ni se på bilderna...









Sedan har vi lämnat över lite av vårt matar-ansvar på honom. Känns som att han börjar hitta maten själv med skeden, förutsatt att hans kläs in ordentligt med en cape som skyddar HELA honom förutom själva hålet i ansiktet (munnen).

William iklädd mustasch

Injusteringarnas djävulskap

Nu har jag fått tummen ur när det gäller golvvärmen och värmen för övrigt i huset. För att dra det kort fick vi golvvärmen installerad i mars 2011 efter att jag och min fru sommaren innan bråkat med ca 300 m PEX-slang av märket Uponor. Det krävs verkligen en kärnfysikers hjärnkapacitet att få den på plats då den levereras i rulle i en kartong och när man öppnar den är det ungefär som den där speldosan med clownen som hoppar ur lådan och man blir skiträdd. Den är helt oregerlig. Men hur som helst när allt var installerat av en Röris så var problemet att det helt plötsligt var vår och varmt och då arbetar inte vårt värmesystem för högtryck utan pytsar ut lite halvljummet vatten vilket gör det omöjligt att se fluktuationer i värmen. Problemet nu under denna kallperiod har varit att vi inte kunnat få ordentlig värme på övervåningen då jag endast finjusterat nedervåningen. Nu har jag öppnat hela slingan på fullt i båda planen och nu är det bara att vänta och se vilka rum som är kallast så att jag kan börja strypa flöden och på så sätt finjustera eländet :) Till min ovärdeliga hjälp har jag fått låna min kollega Stefans IR-termometer. Tack Stefan - du kommer att få tillbaka den så småningom! Nu handlar det bara om en massa spring i trappan upp och ner och läsa av slingorna i tid och otid, det är ju bara 12 stycken totalt så hur svårt kan det vara. Jo, skitsvårt för att vara enkel i beskrivningen. Eller låt mig säga så här: Rubriks kub med förbundna ögon tror jag är lättare att lösa. Dessutom kan ju detta bara göras när yrvädret har sin skönhetssömn - ahhhhh!

Annars har vi i dag sett en klar förbättring i Williams hälsa och han var helt feberfri igår så: När han vaknar ska vi knalla iväg till öppna förskolan så att han får terrorisera andra barn och föräldrar än oss! Jätteskönt!

En sak jag dock kan checka av är min första månad som pappaledig. Det har gått fantastiskt fort. Om det finns andra pappor därute som funderar på att vara lediga med sina små underbara, rosenkindade änglar som alltid skrattar i alla lägen - sluta fundera och gör det bara. Det har faktiskt varit en underbar tid denna första månad och jag ser inga problem med den resterande tiden framöver.

Nu dags att planera den stora vandringen till öppna förskolan...

Ps. Om ni inte fattar nåt av det jag skrev om golvvärmen så ber jag er vänligen bara ha förståelse för en förvirrad föräldraledig pappa. Tror delvis det beror på en koffeinkick i kombination av att stirra på en röd laserprick på IR-termometern. Ds.