Som en rullgardin i munnen

Nu har jag fått ro att logga in igen. Att vara "ledig" som förälder betyder absolut INTE att jag kan göra allt JAG vill, utan jag måste varje gång fråga William om JAG får. Och grabben är ju bara snart ett år och är otroligt svår att kommunicera med på ett vuxet sätt. Så jag får snällt vänta och leva innanför hans snäva ramar. Nu börjar det hända lite grejjor i truten på den nästintill tandlöse men bitglada lilla pajsaren. Som en rullgardin kommer det att ramla ner minst tre tänder på samma gång, kanske t o m en fjärde. För att gå händelserna lite i förväg har jag i min tristess roat mig med att leka lite i Paint. Så för er som vill veta hur det kan se ut med en fullbestyckad William scrollar längst ner där jag publicerat mitt illdåd. Ni andra kan läsa vidare i er egen takt.
Jag har även roat mig med att exprimentera lite med mat till honom. Vi håller nämligen på att drunkna i små glasburkar som är märkta med Semper, HIPP, Nestlé osv. Dessutom ökar matkontot med ca 300 % (om man räknar kr/kg). Jag började lite lätt med spaghetti och köttfärssås. Den framkallade en tydlig kräkreflex hos gossebarnet. Mungiporna ner och max  +.
Sedan började jag hitta rätt med en riktigt exotisk middag gjord på broccoli, ärtor, pasta och ris. Den gick hem och ++ förtjänar den nog.
Gulasch stod på vår egen meny och jag gjorde en mildare variant till William. Serverades med cous-cous och den verkade han faktiskt tycka om tills den hade passerat hans kroppsliga system och fullkomligt exploderade i blöjan. Smak +++. Lättantändlig +++++
Efter det surnade jag till och googlade lite på barnmatsrecept och hittade en variant med fläskfile, potatis, palsternacka och morot som kokas i vatten och grädde (jag valde bort fläskfilen då den saknades i kylen). Efter en liten touch med mixern blev det en kanonkoncistens och palsternackan kittlade Williams smaklökar till förnöjelse. Till detta hade jag även kokat lite frikadeller så att maträtten blev komplett. +++++. Äntligen en femma och mitt liv som barnmatskock kommer med all säkerhet att leva vidare.

Vi har kommit lite längre med badrummet men då jag inte är en kvalificerad rörmokare håller jag fortfarande på att handla rörprylar då det verkar bli fel hela tiden men nu börjar jag få kläm på det. Kranarna är på plats och det blidde tyvärr inte "vattenfallskranar". Budgeten är verkligen stram men vi hittade ett par på IKEA som var trevliga. Kommer inte ihåg vad de hette men för den nyfikne, surfa in på IKEA dot com eller besök närmaste varuhus för korrekt info.

William krossar en smörgås!

William leker den gamla fängelseleken!

William tar toner med en grillspadesaxofon!

Här är den "hemliga" bilden 

Nu ska jag ut i solen på vår blivande frukostveranda och åtnjuta en kopp kaffe i den värmande solen.

Skidor - men inte mycket att åka på

Jag har tagit fram längdskidorna. I februari! Någon har lekt med almanackan. Vridit den ur läge ungefär som man ställer in en timer och den är förskjuten en halv dag. Då kan man tänka sig att lampan tänds när det är fullt dagsljus och släcks när solen precis har gått ner. Jag är ingen storförbrukare av längdåkningsmil men nog hade jag lagt ner en 7-8 mil under laggarna vid samma tidpunkt förra året.  Men jag var ute på golfbanan i helgen (utan klubbor) och kollade spåren (enligt hörsägen på byn). De brukar släpa till fina spår på ca halvmilen där och till min stora lycka verkar de ha fått till det i år, även om det är med våren runt knuten. Hem till carporten, fram med bockarna, flourvallan, sickeln och strykjärnet. So far, so good. Hittills i år, har jag mäktat med att lägga på glidvallan. Inte ens fästvallan har fastnat i spannet... Vi, i Surahammar alltså, har även ett belyst motionsspår men där har nog träden stått i vägen för den mesta av nederbörden så den duger mest till att ta sköna vinterpromenader på. Annars kan man ju nyttja den på kvällen tack vare belysningen och något sådant har vi INTE på golfbanan. Därför blir det till att nyttja den på helgerna då dagsljuset fungerar som lysrör.

Idas racers

Till Ida har vi bara hunnit fixa skidorna. Inga pjäxor, inga bindningar osv, men det är på gång. Dock är det väldigt fina skidor. Hittade ett par Atomic Racing Classic för 900 SEK. Det var ett udda par med ett ordpris på 3 700 SEK. Ett RIKTIGT kap som gjordes på Fliesbergs i Bro-Bålsta. Tackar och bockar, Mr Fliesberg!  De väger ingenting jämfört med mina gjutjärns- Fisher. Men som man brukar säga - de ger ju istället en bra workout när man får släpa på några extra kilon.







I övrigt börjar veckorna med William likna varann så om ni vill läsa om vår vardag rekommenderar jag varmt att börja läsa bloggen från januari fram till dags dato. Till och med förkylningen som jag skrev om i ett tidigare inlägg finns med i ovan nämnd vardag. Det är dock naturligtvis inte samma förkylning utan en ny.

Badrummet som påbörjat sin resa mot ett färdigställande börjar närma sig ett slut, bara kranarna kvar och lite VVS-jobb för att få allt att rinna och flyta så att säga. Kul att få ett nytt ställe att borsta tänderna på...

Att gilla dammsugaren har jag nämnt tidigare och jag har lyckats fånga William på bild med att öppet visa sin udda kärleksförklaring till denna hjälpreda i hemmet. Dessutom ville denna hjälpreda att han skulle föräras med en Ace Ventura-frisyr, ni vet, den galopperande detektiven. Döm själva om det finns likheter..