Fest x 2

Nu när våren gjort sitt intåg på allvar och naturen börjar gå in i en krispig sommarskrud, mellan valborg och gymnasieelevernas studentsång, finns det två högtider för oss Växthusianer som ger oss tillfälle att duka upp till fest. Den ena händer oss högst en gång i livet - konfirmation - och i vår familj är det Alex som ska krypa till korset. Den andra är återkommande - vår bröllopsdag -och så länge den är just återkommande kan jag känna mig trygg i min roll som äkta make i vårt underbara äktenskap.

Innan vi bjussar på dessa bilder tänkte jag publicera bland andra ett kort som vi tidigare har gått bet på, nämligen ett "skrattfoto". Kortet under är också ett uttryck för glädje men i form av sång (jag tror att det är den om Gäddorna som leker i vik och vass...

Tills sist vill jag bokstavligt talat klämma in Kråke i ett bälte. Han verkar förundrad över hur det kan sitta så klockrent trots att han gått upp i vikt sen han rensat tomten från sorkar och möss (Kråke och Bamse har nämligen blivit deltids-utekatter med kollektivavtal och OB-ersättning)
Nedan ser vi hur mormor har fått fullt upp med oss barnbarn tillika kusiner. Snart är vi så många att hennes armar inte kommer att räcka till...
Konfirmationsdags! Delar av släkten på samma bänkrad.
När prästen öppnar truten går startskottet för maratonsömnen. Hinner inte ens ta reda på om det är så tråkigt i kyrkan som det sägs.

Så här kan en nykläckt konfirmand se ut. Stiligt va!
Jag vet inte varför Lisa ser så nöjd ut? Antingen är det för att hon har en bit smörgåstårta på tallriken, eller så är det för att hon kommit över en STOR bit smörgåstårta med en kopp kaffe!
Här öppnas det presenter. Det är allt från pengar, presentkort till halskedja och tallrikar och bestick. Bra att ha till första lyan det där sista. Kan vara idé att samla vidare...

Vi var totalt ca 15 personer som gjorde allt för att förgylla Alex' stora dag. Det var både från Lindas sida som Jannes och Idas la'familia. Hellyckat och jättetrevligt med alla som ville närvara.

Nu äntligen berätta lite om vår andra tillställning, nämligen Idas och min bröllopsdag. Vi gjorde helt enkelt som sådant, att vi åkte helt sonika till platsen där vår vigsel ägde rum för precis ett år sedan. Vädret var på vår sida, precis som för ett år sen. Detta skapade rätt förutsättning för att vi skulle kunna ha en helt underbar picknic ute i det gröna på tu man hand (och lilla William).



Allra sist vill jag bara visa lite "coola" bilder.
- Son i keps, hur ball som helst!
- Holk på sne'. Hur bor fåglarna i Färna (där bilden är tagen)

Snickarglädje och storväxande planer

Nu har det gått en ansenlig tid sen vi senast skrev. Mycket har hänt - vi har letat fram hammare och spik, William äter, växer och har börjat sluddra (jollra kallas det visst). Och tänka sig att redan som två månader gammal bebis har han lärt sig att, om man levererar ett bländande leende (inte fångat på bild än...) så börjar alla i hans närhet att låta -Åhhhh- och -Gud så söt - med händerna framför bröstet som om man upplevt något religiöst. Det kanske man har med tanke på att William för oss faktiskt är en skänk från himlen! :)

Våren har anlänt till Växthusvägen, och resten av Surahammar för den delen också. I våra planer för denna vår ligger i att bygga ett efterlängtat förråd med carport framför. Nedan kan ni se embryot till det som så småningom kommer att bli det nya skräparkivet. För det är väl det som alltid händer när man får loss några extra kvadratmeter. Men som tur är har jag min fru Ida som har ett mycket bättre ordningssinne än sin oordningssamma andra äkta hälft har.


Nedan kommer jag att bara lägga in en liten kortkavalkad. Men innan jag lämnar det skrivna ordet måste jag få kommentera bilden där någon i vår sex individer starka familj lyckats klätt vår gudomliga son med något som liknar en rysk kosmonaut utrustning. Vete fåglarna var denna kvarleva dök upp ifrån. Men han är faktiskt ganska söt även in denna inramning!

Håll till godo vänner, släkt och bekanta!