Vasalopp och brasa

Dags att fira nästa familjemedlem

Hela dagen har gått åt att känna känslan av att det är något jag glömt eller missat. Nu är det ju så att William fyller år för första gången i sitt korta men stadigt utvecklande liv. Det har jag inte glömt om det var det ni trodde. Det jag missat är just det jag håller på med nu, att upplysa om den stora dagen på bloggen! Och det skulle ju kännas fel om inlägget blev daterat till den 2:a mars och mig veterligen går det väl inte att bakdatera detta forum utan att vara en hacker på nästan kriminell nivå. Pust. Nu fick jag med det i alla fall, och på rätt sida  om datumstrecket, förutsatt att jag inte skriver en C-uppsats på 250 sidor. Vi har inte firat av William idag utan vi sparar det till helgen i stället, av praktiska skäl. William får då långväga besök av mormor, Dennis och moster Lisa som bär på en liten kusin i sin mage. Ska bli spännande att se hur den magen ser ut. Annars har vi varit på öppna förskolan i dag och gjort en gipsavgjutning av telningens lilla hand och fot (de är så små att de fick plats i en förpackning för köttfärs, jag gissar på ett-kilos förpackningen). Det får bli dagens avtryck att William blir ett år. Grattis grattis! Kramar Mamma, Pappa och Alexander (nu måste jag publicera innan klockan slår midnatt)

Som en rullgardin i munnen

Nu har jag fått ro att logga in igen. Att vara "ledig" som förälder betyder absolut INTE att jag kan göra allt JAG vill, utan jag måste varje gång fråga William om JAG får. Och grabben är ju bara snart ett år och är otroligt svår att kommunicera med på ett vuxet sätt. Så jag får snällt vänta och leva innanför hans snäva ramar. Nu börjar det hända lite grejjor i truten på den nästintill tandlöse men bitglada lilla pajsaren. Som en rullgardin kommer det att ramla ner minst tre tänder på samma gång, kanske t o m en fjärde. För att gå händelserna lite i förväg har jag i min tristess roat mig med att leka lite i Paint. Så för er som vill veta hur det kan se ut med en fullbestyckad William scrollar längst ner där jag publicerat mitt illdåd. Ni andra kan läsa vidare i er egen takt.
Jag har även roat mig med att exprimentera lite med mat till honom. Vi håller nämligen på att drunkna i små glasburkar som är märkta med Semper, HIPP, Nestlé osv. Dessutom ökar matkontot med ca 300 % (om man räknar kr/kg). Jag började lite lätt med spaghetti och köttfärssås. Den framkallade en tydlig kräkreflex hos gossebarnet. Mungiporna ner och max  +.
Sedan började jag hitta rätt med en riktigt exotisk middag gjord på broccoli, ärtor, pasta och ris. Den gick hem och ++ förtjänar den nog.
Gulasch stod på vår egen meny och jag gjorde en mildare variant till William. Serverades med cous-cous och den verkade han faktiskt tycka om tills den hade passerat hans kroppsliga system och fullkomligt exploderade i blöjan. Smak +++. Lättantändlig +++++
Efter det surnade jag till och googlade lite på barnmatsrecept och hittade en variant med fläskfile, potatis, palsternacka och morot som kokas i vatten och grädde (jag valde bort fläskfilen då den saknades i kylen). Efter en liten touch med mixern blev det en kanonkoncistens och palsternackan kittlade Williams smaklökar till förnöjelse. Till detta hade jag även kokat lite frikadeller så att maträtten blev komplett. +++++. Äntligen en femma och mitt liv som barnmatskock kommer med all säkerhet att leva vidare.

Vi har kommit lite längre med badrummet men då jag inte är en kvalificerad rörmokare håller jag fortfarande på att handla rörprylar då det verkar bli fel hela tiden men nu börjar jag få kläm på det. Kranarna är på plats och det blidde tyvärr inte "vattenfallskranar". Budgeten är verkligen stram men vi hittade ett par på IKEA som var trevliga. Kommer inte ihåg vad de hette men för den nyfikne, surfa in på IKEA dot com eller besök närmaste varuhus för korrekt info.

William krossar en smörgås!

William leker den gamla fängelseleken!

William tar toner med en grillspadesaxofon!

Här är den "hemliga" bilden 

Nu ska jag ut i solen på vår blivande frukostveranda och åtnjuta en kopp kaffe i den värmande solen.

Skidor - men inte mycket att åka på

Jag har tagit fram längdskidorna. I februari! Någon har lekt med almanackan. Vridit den ur läge ungefär som man ställer in en timer och den är förskjuten en halv dag. Då kan man tänka sig att lampan tänds när det är fullt dagsljus och släcks när solen precis har gått ner. Jag är ingen storförbrukare av längdåkningsmil men nog hade jag lagt ner en 7-8 mil under laggarna vid samma tidpunkt förra året.  Men jag var ute på golfbanan i helgen (utan klubbor) och kollade spåren (enligt hörsägen på byn). De brukar släpa till fina spår på ca halvmilen där och till min stora lycka verkar de ha fått till det i år, även om det är med våren runt knuten. Hem till carporten, fram med bockarna, flourvallan, sickeln och strykjärnet. So far, so good. Hittills i år, har jag mäktat med att lägga på glidvallan. Inte ens fästvallan har fastnat i spannet... Vi, i Surahammar alltså, har även ett belyst motionsspår men där har nog träden stått i vägen för den mesta av nederbörden så den duger mest till att ta sköna vinterpromenader på. Annars kan man ju nyttja den på kvällen tack vare belysningen och något sådant har vi INTE på golfbanan. Därför blir det till att nyttja den på helgerna då dagsljuset fungerar som lysrör.

Idas racers

Till Ida har vi bara hunnit fixa skidorna. Inga pjäxor, inga bindningar osv, men det är på gång. Dock är det väldigt fina skidor. Hittade ett par Atomic Racing Classic för 900 SEK. Det var ett udda par med ett ordpris på 3 700 SEK. Ett RIKTIGT kap som gjordes på Fliesbergs i Bro-Bålsta. Tackar och bockar, Mr Fliesberg!  De väger ingenting jämfört med mina gjutjärns- Fisher. Men som man brukar säga - de ger ju istället en bra workout när man får släpa på några extra kilon.







I övrigt börjar veckorna med William likna varann så om ni vill läsa om vår vardag rekommenderar jag varmt att börja läsa bloggen från januari fram till dags dato. Till och med förkylningen som jag skrev om i ett tidigare inlägg finns med i ovan nämnd vardag. Det är dock naturligtvis inte samma förkylning utan en ny.

Badrummet som påbörjat sin resa mot ett färdigställande börjar närma sig ett slut, bara kranarna kvar och lite VVS-jobb för att få allt att rinna och flyta så att säga. Kul att få ett nytt ställe att borsta tänderna på...

Att gilla dammsugaren har jag nämnt tidigare och jag har lyckats fånga William på bild med att öppet visa sin udda kärleksförklaring till denna hjälpreda i hemmet. Dessutom ville denna hjälpreda att han skulle föräras med en Ace Ventura-frisyr, ni vet, den galopperande detektiven. Döm själva om det finns likheter..

Frukost på sängen

Under lite stress under morgonen har jag ändå lyckats med att göra i ordning tre separata frukostar. En grötfrukost till William, thé och mackor till mig och en frukostbricka med oboy, mackor och kokt ägg till Alexander. Jag känner att jag fortfarande har grepp om vissa saker i vardagen. Alex brukar dock inte få sin frukost på sängen sju dagar i veckan utan anledningen är att William och jag fick väcka honom med fyra "hurra-rop" (Alex hade sovmorgon dagen till ära och Ida hade redan åkt till jobbet). Det är 16 år sedan han såg dagsljuset första gången och det är väl ingen speciell åldersgräns förutom det ni kan ser honom hålla i händerna. Skylten ÖVNINGSKÖR är efterlängtad vill jag lova. Jag ska inte varna alla, som brukligt är, att hålla sig inomhus från och med nu, men att titta över axeln en extra gång kan väl vara på sin plats. Passatens addaptiva strålkastare kan ju vara tvärställda vägen om ni blir upphunnen av oss ute på någon av vintervägarna. Grattis ännu en gång Alexander!
Annars har William hamnat i frisörstolen på nytt! Håret hans växer fortare än vad trimmern klarar. Denna gång blev det lite av en mohikan-frissa (det bor ju en liten indian i oss alla, eller hur). Resultatet kan ni se på bilderna...









Sedan har vi lämnat över lite av vårt matar-ansvar på honom. Känns som att han börjar hitta maten själv med skeden, förutsatt att hans kläs in ordentligt med en cape som skyddar HELA honom förutom själva hålet i ansiktet (munnen).

William iklädd mustasch

Injusteringarnas djävulskap

Nu har jag fått tummen ur när det gäller golvvärmen och värmen för övrigt i huset. För att dra det kort fick vi golvvärmen installerad i mars 2011 efter att jag och min fru sommaren innan bråkat med ca 300 m PEX-slang av märket Uponor. Det krävs verkligen en kärnfysikers hjärnkapacitet att få den på plats då den levereras i rulle i en kartong och när man öppnar den är det ungefär som den där speldosan med clownen som hoppar ur lådan och man blir skiträdd. Den är helt oregerlig. Men hur som helst när allt var installerat av en Röris så var problemet att det helt plötsligt var vår och varmt och då arbetar inte vårt värmesystem för högtryck utan pytsar ut lite halvljummet vatten vilket gör det omöjligt att se fluktuationer i värmen. Problemet nu under denna kallperiod har varit att vi inte kunnat få ordentlig värme på övervåningen då jag endast finjusterat nedervåningen. Nu har jag öppnat hela slingan på fullt i båda planen och nu är det bara att vänta och se vilka rum som är kallast så att jag kan börja strypa flöden och på så sätt finjustera eländet :) Till min ovärdeliga hjälp har jag fått låna min kollega Stefans IR-termometer. Tack Stefan - du kommer att få tillbaka den så småningom! Nu handlar det bara om en massa spring i trappan upp och ner och läsa av slingorna i tid och otid, det är ju bara 12 stycken totalt så hur svårt kan det vara. Jo, skitsvårt för att vara enkel i beskrivningen. Eller låt mig säga så här: Rubriks kub med förbundna ögon tror jag är lättare att lösa. Dessutom kan ju detta bara göras när yrvädret har sin skönhetssömn - ahhhhh!

Annars har vi i dag sett en klar förbättring i Williams hälsa och han var helt feberfri igår så: När han vaknar ska vi knalla iväg till öppna förskolan så att han får terrorisera andra barn och föräldrar än oss! Jätteskönt!

En sak jag dock kan checka av är min första månad som pappaledig. Det har gått fantastiskt fort. Om det finns andra pappor därute som funderar på att vara lediga med sina små underbara, rosenkindade änglar som alltid skrattar i alla lägen - sluta fundera och gör det bara. Det har faktiskt varit en underbar tid denna första månad och jag ser inga problem med den resterande tiden framöver.

Nu dags att planera den stora vandringen till öppna förskolan...

Ps. Om ni inte fattar nåt av det jag skrev om golvvärmen så ber jag er vänligen bara ha förståelse för en förvirrad föräldraledig pappa. Tror delvis det beror på en koffeinkick i kombination av att stirra på en röd laserprick på IR-termometern. Ds.

Sjukstuga

Nu är jag inne på fjärde veckan av föräldraledigheten. Bitarna börjar hamna på rätt plats. Rutinerna förankras mer och mer för varje dag som går. En förmiddag ser oftast ut på som följer: Först byta en använd pampers mot en ny. Pyjamas byts mot lediga vardagskläder. Grötfrukost till William. Därefter är William så pass glad och nöjd att pappa kan gå och rasta sin kissblåsa som annars riskerar att svämma över. Så här är det varje morgon. Jag glömmer jämt bort att se till mina toalettbehov innan jag tar mig an pojken. Har dock några månader på mig att lära mig nya rutiner. Efter att sett till mina små behov är det dags för min frukost med te och mackor, det får inte på något vis vara något avancerat då det kan bli utryckning vilken sekund som helst. Det kan vara att William har fastnat någonstans, fått tag på något som inte är hans eller bara rent allmänt står och gapar någonstans för att få full "attention". Men jag börjar bli van. Mitt "barnfilter" har fått mycket större maskor än jag trodde var möjligt. Och på det stora hela är det nog bra för båda två, annars skulle vi gå varandra på nerverna hela tiden. Efter min frukost åker kaffebryggaren på och några pinnar på brasan ger en mysig start på vår dag. Ungefär på detta sättet ser det ut varje dag, innan William vickas omkull för att njuta av förmiddagssömnen.

Beträffande rubriken har William som tur är blivit frisk från magbesvären. Vi valde att plocka bort all gröt med rikt fiberinnehåll för att det verkade reta hans tarmar (eller mage) för mycket för att kunna hantera maten på ett vettigt sätt. Däremot efter att vi varit i Stockholm i söndags och efter ett välbehövligt bad kände jag att han kändes lite varm och samtidigt fick han gåshud över hela kroppen innan Bamsepyjamasen kläddes på. Vi förstod inget då men när han på morgonen därpå vaknade med gråa trötta ögon och en febrig panna gick det snabbt upp ett Liljeholmens. Grabben har insjuknat i feber. Nu har det varit en lååång kedja av olika sjukdomstillstånd så vi hoppas att William kommer att gå stärkt ur detta med ett immunförsvar av härdat stål.

Ingen öppen förskola idag.

Williams mage fortsätter att krångla även denna dag och tanken var att vi skulle gå till öppna förskolan idag så att han får en liten dos av barnsällskap denna vecka. Men det verkar som att det kommer att gå om intet pga magen. Det är inget som smittar dock men risken är större att det blir mer besvär än lycka att gå dit. Istället kan jag bjuda våra läsare på lite underhållning på den vita duken...

Idag är det väl onsdag...

Eller är det tisdag? Kanske torsdag förresten. Nej det är väl helg snart så mest sannolikt är det nog fredag idag.. Den största skillnaden när man bytt arbetsgivare, från Abetong till Försäkringskassan (förutom själva pengarna förstås) är att den totala avsaknaden för känslan om tid och rum. Den här klassiska fredagskänslan som de flesta brukar känna när helgen står för tröskeln med lite mer avslappnad helgmorgon, brunch-aktig frukost osv - den känslan är lika bortblåst som stormen Gudrun raderade ut delar av Smålands skogar. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över en annan sak Ida undrade i morse innan hon for till jobbet. Vet William om att hon åker och är borta i nio timmar varje vardag? Det tror jag inte. För honom är hon borta lika länge som det tar att handla en liter mjölk på affären. Men faktum är att han är väääldigt effektiv under dessa fem minuter. Han hinner med att sova, äta, bajsa, kissa, sova lite till, leka med alla fjärrkontrollerna, dansa framför brasan, äta lite mer, jaga katterna, skratta, fastna i barstolen, gråta en skvätt, köra gåvagn - sen kommer mamma hem med en liter mjölk från affären. Är det inte en fantastisk baby vi har. Jag kan nästan tro att han har en del stålmannen-gener i sig. Jag har dock inte upptäckt att han har röntgensyn - än!

Stålmannen med en stålmajskrok

En vecka går fort...

Har absolut inte försökt undvika vår blogg men tiden har inte riktigt funnits där för att fylla på med nytt material den senaste veckan. Däremot kan vi berätta att vi har besökt "Lögis" i Västerås (i lördags). Vad gör man då på Lögis (eller Lögarängen som det heter officiellt)? Jo man kan t ex bada med en baby i deras uppvärmda barnpool. Nu har William inte gått på babysim men vi har fått lite instruktioner av personalen på vårt badhus i Sura hur man kan gå till väga och det funkar bra på vår badpojke. Vi börjar simpasset med att ge honom en liten motionsrunda där vi håller honom med ett grepp runt stället där armarna "fäster" i kroppen (en liten målande bild så att ni förstår). Då kan han kroppen och benen i ett vågrätt läge så han tangerar vattenlinjen. När uppvärmningen är klar går vi genast över i fridykningsdelen av simkursen. Med sträng ögonkontakt och ett litet "blås" över ansiktet gör vi William klar för dykning. Pustande och frustande kommer han upp med våta ögonfransar likt en dränkt fransk cabaré-artist. Hur söt som helst! Och timingen med dyken börjar bli bra. I början fick han någon mindre kallsup men nu fixar han det utan problem!

I övrigt har vi varit på kalas, Molly fyllde 1 år i måndags. William har varit lite krånglig i magen som vi tidigare nämnt och det verkar inte riktigt vilja ge med sig. Nu kan bajset vara löst till och från. Antagligen är hans mage känslig en tid nu efter hans körare före och under julen. Dessutom har han hittat en förkylning modell XL någonstans (Lögis kanske) och det kan naturligtvis påverka magen hans. Som tur är låter inte William detta påverka honom i hans vardag, utan han är oförtröttligt nyfiken från morgon till kväll....

Det finns fortfarande ospelade kort

Efter snart två veckors pappaledighet har jag upptäckt att det ännu finns aktiviteter som William och jag inte testat än (eller rättare sagt inte hunnit med). Bland annat att besöka öppna förskolan här i Surahammar. Men den ska nu bockas av från min "Bucket-list" dvs lista att göra innan jag blir så hårt ansatt av att vara föräldraledig att jag blir apatisk! Efter sin morgonsömn (som är mellan 8 och tio) blir det till att packa akutväskan med blöjor, en x-tra uppsättning kläder, hjärtstartare, även adrenalin- och morfinsprutor kan vara bra att ha utifall att... För Williams del packar jag ner Bamse-plåstrena om han skulle råka ut för ett skrubbsår..

Inte bara barn

De sista inläggen har visat sig handla väldigt mycket om föräldraledighet och väldigt lite om vårt sakta framskridande husbygge. Men det ligger där hela tiden i bakgrunden och jobbar, ungefär som ett virusprogram på en dator. Rätt vad det är poppar det upp en attack av bygg-/snickarglädje. För närvarande, som Ida berörde i ett tidigare inlägg har vi för avsikt att beställa och montera ett räcke som skydd för trapphålet på övervåningen. Vi har ordnat med en enkel ritning och lämnat den till Beijer i Hallsta. För kuriosan så har vi handlat väldigt mycket därifrån, vilket betyder att vi har ett stort förtroende för personalen då vi matar sexsiffriga belopp rakt in i deras verksamhet. Dessutom har de en snickarverkstad som besitter bra finsnickarkunskaper. Så i nuläget inväntas en offert på räcket som ska vara i samma stil som trappan.
Inte nog med det. Vi ska även färdigställa badrummet på nedervåningen. Vi har redan köpt en badrumsmodul "Godmorgon! på IKEA. Vi tänkte platsbygga detta först men kunde inte låta bli att sponsra Ingvar Kamprad när han glatt och lättvindigt bjöd oss på halva kostnanden, ca 2 100 kr (ord 4 200).

GODMORGON

Vidare har vi kollat in en bänkskiva även den från Ingvar, eh jag menar IKEA. Den heter NUMERÄR och är en svart skiva med aluminiumsida.

NUMERÄR

För att avsluta detta funderar vi på att toppa stället med två stycken Svedbergs OAS eller CORALL och helst ser vi att det blir en kran med vattenfallseffekt. Den som sitter på handfaten på bilderna är mycket stilig men har ett mycket stiligt pris också, dryga tre tussar stycket. Vi har hittat några alternativ på nätet som ligger närmare avslut än tidigare nämnda vattenfall. 

CORALL

OAS

Tapwell STREAM

Detta skulle kunna vara ett alternativ men den är onödigt "vass" i utförandet så det kanske inte passar till de bomullsliknande handfaten. Vi ska ta en tur i lite butiker IRL för att få en känsla som passar både själ och plånkan....








För den orädde tangentbordsvirtuosen:
Vänligen kommentera våra eventuella val eller kom gärna med tips om liknande produkter...

Shoppingcenter-besök

Idag tog vi av oss bojorna och for in till sta'n, dvs Västerås. Passaten fick en skyddad plats i parkeringshuset under Erikslund Shopping. Nu hör till saken att vi köpte en smidigare vagn på blocket igår - en BRIO Race. Nu var det ett perfekt läge att testa vad den gick för. Lätt att hantera in och ur i bilen. Att fälla upp den var inga problem - gick av sig själv liksom. Det märks att det är svensk kvalitet. Rulltrappan gånger två till IKEAs restaurang forcerades utan missöden. Både William och hans pappa kom upp med ett leende på läpparna. Nu stod vagnen inför sin första stora prövning. Korridorer av ledstänger som tar en förbi alla maträtterna för att till slut nå kassorna. Första hårnålen kändes lite "stram". Lite ovan med det nya fordonet kanske och möjligtvis en aningens understyrd. Nästa hårnål kändes mjukare. Jag liksom gasade mig ur kurvan och det verkade funka. När hela hinderbanan var avklarad stod jag framför kassan med en bricka med kaffekopp, 2 frallor, smör, gurka och ett påläggspaket. Inget hade gått sönder. Efter att betalat avgiften på 9 kr (lite dyrt för en frukost kan jag tycka) for jag iväg till restaurangens barnavdelning. William visade tydliga tecken på att vara hungrig efter denna strapatsrika testkörning. På vägen lyckades jag hålla undan för några andra testkörare som inte verkade ha samma erfarenhet av denna typ av fordon. För att styla lite för min publik drog jag i handbromsen så att det uppstod det karakteristiska hollywood-soundet i gummihjulen. William log stolt över pappa!
Efter avklarad lunch för William och sen frukost för pappa for vi vidare för att kolla hur ekonomin i denna kärra kunde se ut. Gallerian var den perfekta platsen för landsvägskörning. Efter en lättrullad tur på ca 200 m kunde jag konstatera att min puls endast hade ökad marginellt. Med andra ord drar den väldigt lite energi. De enda gångerna när pulsen ökade var när man fick möte med några pensionärer som inte kunde bestämma sig för åt vilket håll de skulle åt. Då var det nära att smälla. Men det gick bra då vagnen är kvick i svängarna. När vi bestämt oss för att åka hem uppstod faktiskt det första huvudbryt. Jag hade bara fått en hastig genomgång av Ida dagen innan. Det finns två knappar som ska tryckas in samtidigt för att få tingesten att bli mindre. Typiskt att man ska vara kille. Hade en man skött det tekniska hade det funnits EN knapp, inte två. Efter många försök och titt bakom axeln för att ingen ska se hur inkompetent jag är, lyckades jag till slut "knäcka" den!
Slutbetyg på en sådan här vagn av årsmodell -11 blir slutligen 4 nappflaskor av 5 möjliga!

Framsteg - dock utan steg

Igår hände det sig att - för ett litet ögonblink, en tiondels sekund, tiden det tar att vända bort huvudet och tillbaka - att William stod med stadig hand mot kaminskyddet för att för en kort sekund släppa taget och bara stå där. Rakt upp och ner. Utan krusiduller. Inget snack! Mamma och pappa tappade alla sina hakor och såg ut som två insläpp till en rockkonsert. Vi fattade inget men William förstod. Han upptäckte snabbt att han inte hade något stöd och mjuklandade på sin Pampersblöja. Denna oväntade men glädjande händelse upprepades inte bara en gång utan TVÅ gånger under kvällen (för er som kan räkna blir summan alltså tre gånger totalt). Det kommer "roligtvis" bli en spännande andra pappaledighetsvecka... Jag kommer att lägga upp bilder på detta men det krävs lite timing som ni förstår!

LCHF - ett nytt race

Då var det dags igen för en ny omgång av lågkolhydrathögfett-intag.Vi släppte detta helgjutna koncept under december månad för vem vill inte unna sig all kulmat, eh jag menar julmat såklart, dvs lussebullar, jansson, finska julstjärnor, karelska piroger, senapen till julskinkan, ja listan kan göras oändlig... Men nu, nästan som ett nyårslöfte faktiskt kommer vi att lägga all fokus på ickeprocessade ingredienser som 40% grädde, riktigt smör, fullfetprodukter i allmänhet, bacon med äggröra. Nej nu måste jag lägga av för att gå och torka bort snålvattnet som rinner i båda mungiporna!
                                                            GOTT FETT ÅR!!

Videotest

En check hur en video kan se ut efter att ändrat storleken på den....

Lite dålig upplösning men ändå helt acceptabelt!

Snabbaste vägen till en cool friss!

Det är inte bara barnet som växer, även håret på barnet växer så det var dags att ta fram saxen, capen, IKEA-barnstolen (läs: frisörstolen) och fyra starka och stadiga armar för att för första gången "styla" grabben. Det blidde en liten putsning ovanför öronen för att komma åt de oregeligaste delarna av Williams ickefrisyr. Det var när vi kom till dammsugningen av de tiotal hårstrån som låg på golvet som det hela blev hysteriskt roligt. Dammsugaren (som för övrigt William älskar) var ett utmärkt verktyg att forma och styla hans ickefrisyr. 

I'm a rockstar!

Fotomodell?!

Bored rockstar!

Här en illustration som visar att vädret slagit om från varmt till kallt. En kall 

fin morgon som lägger ett fint lager med rimfrost på utsidan av våra fönster. Det tog inte många minuter till att tända en värmande brasa efter att sett detta

Vinter med vårkänsla - till toner av en symfoni!

Vi var ute på ett barnvagnsrace i helgen - mitt i vintern men med en stark vårkänsla. Ett väder som påminner om när isen släpper sitt grepp om Kolbäcksån. Ankornas glada sång om tinad simhud och hundbajsens återkomst. Någon som är lyckligt (eller olyckligt) ovetandes om detta är William. Han verkar leva ett tryggt liv i  sin pälsmössebubbla:

Päls gånger två!

En "vårig" bild

En bild på Williams första tand. Zooma in och kolla!

I ovanstående video har jag noterat en ny talang inom familjen Vineld. Fantastiska rytmer till en symfoniorkester som gör ett framträdande i Betlehem. Kolla in knäböjarna...

I övrigt har jag hunnit med att besöka Kari på BVC där William mätte in 9 pannor blankt och har stretchat sig till en längd på 72,4 cm. Jag har handlat på Willys, skurat golven, bytt dammsugarpåse i C-dammsugaren. Däremellan har jag lekt karusell, lekt titt-ut, krypit på alla fyra, matat William och bytt blöjor. Ahhh - nu måste jag ta nytt andetag! Snart ska jag gå och lägga mig i fosterställning i duschen och suga lite på tummen......

Nyårsdagen snart till ända

Denna dagen var lik de flesta andra : William vaknade runt 6. Vi var ganska trötta..

Snön har kommit tillbaka så janne planerar redan att åka pulka med William imorgon! Vi ser fram mot när det är sten lagd på framsidan så man slipper fastna med snöskyffeln i gruset! Men det dröjer ett tag.

Närmast ska vi montera ihop badrumskommoden vi köpt, skall så småningom även inhandlas handfat och kranar.
Nu blir det pizza i sedvanlig ordning på årets första dag!