Idag tog vi av oss bojorna och for in till sta'n, dvs Västerås. Passaten fick en skyddad plats i parkeringshuset under Erikslund Shopping. Nu hör till saken att vi köpte en smidigare vagn på blocket igår - en BRIO Race. Nu var det ett perfekt läge att testa vad den gick för. Lätt att hantera in och ur i bilen. Att fälla upp den var inga problem - gick av sig själv liksom. Det märks att det är svensk kvalitet. Rulltrappan gånger två till IKEAs restaurang forcerades utan missöden. Både William och hans pappa kom upp med ett leende på läpparna. Nu stod vagnen inför sin första stora prövning. Korridorer av ledstänger som tar en förbi alla maträtterna för att till slut nå kassorna. Första hårnålen kändes lite "stram". Lite ovan med det nya fordonet kanske och möjligtvis en aningens understyrd. Nästa hårnål kändes mjukare. Jag liksom gasade mig ur kurvan och det verkade funka. När hela hinderbanan var avklarad stod jag framför kassan med en bricka med kaffekopp, 2 frallor, smör, gurka och ett påläggspaket. Inget hade gått sönder. Efter att betalat avgiften på 9 kr (lite dyrt för en frukost kan jag tycka) for jag iväg till restaurangens barnavdelning. William visade tydliga tecken på att vara hungrig efter denna strapatsrika testkörning. På vägen lyckades jag hålla undan för några andra testkörare som inte verkade ha samma erfarenhet av denna typ av fordon. För att styla lite för min publik drog jag i handbromsen så att det uppstod det karakteristiska hollywood-soundet i gummihjulen. William log stolt över pappa!
Efter avklarad lunch för William och sen frukost för pappa for vi vidare för att kolla hur ekonomin i denna kärra kunde se ut. Gallerian var den perfekta platsen för landsvägskörning. Efter en lättrullad tur på ca 200 m kunde jag konstatera att min puls endast hade ökad marginellt. Med andra ord drar den väldigt lite energi. De enda gångerna när pulsen ökade var när man fick möte med några pensionärer som inte kunde bestämma sig för åt vilket håll de skulle åt. Då var det nära att smälla. Men det gick bra då vagnen är kvick i svängarna. När vi bestämt oss för att åka hem uppstod faktiskt det första huvudbryt. Jag hade bara fått en hastig genomgång av Ida dagen innan. Det finns två knappar som ska tryckas in samtidigt för att få tingesten att bli mindre. Typiskt att man ska vara kille. Hade en man skött det tekniska hade det funnits EN knapp, inte två. Efter många försök och titt bakom axeln för att ingen ska se hur inkompetent jag är, lyckades jag till slut "knäcka" den!
Slutbetyg på en sådan här vagn av årsmodell -11 blir slutligen 4 nappflaskor av 5 möjliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar